måndag 12 juni 2017

Hur kan åldersbedömningarna visa olika åldrar?

I en artikel om RMVs åldersbedömningar gick DN igår ut med den braskande rubriken "Röntgen visar olika åldrar - ensamkommande bedöms som vuxna". Man hade granskat statistiken från de 581 första åldersbedömningarna och noterat att ensamkommande ofta bedömdes som vuxna trots att tandröntgen och MR knäled i många fall (38%) visade olika stadier. Denna diskrepans ledde till en hel artikel. Resultatet borde dock inte vara förvånande för den som har hängt med i debatten. I denna text ska jag försöka förklara varför.

Både tandröntgen och MR knäled bedöms med RMVs metod utefter huruvida ett visst mognadsstadium nåtts eller inte. Det aktuella stadiet indikerar med hög säkerhet vuxen ålder. Det betyder i klartext att om man har nått något av dessa utvecklingsstadier så är man med hög sannolikhet över 18. Problemet, eftersom man hellre friar än fäller, är att man måste acceptera att många individer i gruppen 18-20 år felaktigt frias. Detta på grund av den stora individuella variationen i hur vi människor utvecklas och mognar. Ett "negativt" resultat säger alltså väldigt lite i förhållande till ett "positivt" resultat när det gäller att bedöma huruvida en individ har fyllt 18 år eller inte. Man kan vara över 18 och ha ett negativt resultat, men det är väldigt ovanligt att man är under 18 och har ett positivt resultat.

För både tandröntgen och MR knäled gäller alltså att en stor andel (i många studier så många som hälften) av 18-20-åringarna felaktigt frias (i gengäld bedöms alltså väldigt få 15-17-åringar som över 18). Eftersom skelett och tänder utvecklas åtminstone hyfsat oberoende (Gelbrich et al) kan den snabbtänkte ganska snabbt lista ut att DNs avslöjande egentligen bara är en ofrånkomlig konsekvens av individuell variation och två olika undersökningsmetoder.

Låt oss ta ett praktiskt exempel:

Låt oss anta att RMV åldersbedömer 100 personer i åldersspannet 18-20 år. I detta pedagogiska men helt hypotetiska exempel är samtliga undersökta alltså vuxna.

1. Tandröntgen visar moget stadium för 50 av dem (dvs mycket sannolikt över 18), och för de övriga 50 omoget stadium.

2. Sedan genomgår samma 100 personer MR knäled. För 50 av dem visar undersökningen moget stadium (dvs mycket sannolikt över 18), och för de övriga 50 omoget stadium.

Då kommer det samlade resultatet att se ut någonting i stil med (antaget oberoende tand- och skelettutveckling enligt Gelbrich):


  • 25 individer har moget stadium i både knäled och visdomstand. 
    • Detta indikerar ålder >18
  • 25 individer har moget stadium i knäled men ej visdomstand.
    • Detta indikerar ålder >18
  • 25 individer har moget stadium i visdomstand men ej knäled. 
    • Detta indikerar ålder >18
  • 25 individer har inte nått moget stadium i endera knäled eller visdomstand. 
    • Detta betyder att undersökningarna inte tillåter slutsatsen att den undersökte sannolikt fyllt 18 år.


75% av individerna fångas korrekt av någon eller båda undersökningarna. Men i 50% av fallen "överensstämmer" alltså inte resultatet av tandröntgen och MR knäled, men det är ändå högst sannolikt att den undersökte är över 18. Och, märk väl, i 25% av fallen frias den undersökte alltså av båda undersökningarna trots att den sanna åldern är 18-20 (i detta hypotetiska exempel!).

En kritisk läsare kanske undrar varför DN inte frågade någon kunnig person som kunde ha förklarat detta i reportaget. Så oerhört komplicerat är det ändå inte.

Det märkliga är att man gjorde just detta, och fick en fullständigt adekvat och pedagogisk förklaring från Elias Palm på RMV kring varför det blir så här, och varför det inte är något att förvånas över. Möjligen borde man ha reflekterat över detta och kanske rentav låtit sig nöja med denna fullgoda förklaring, även om det hade betytt att publiceringen uteblev. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar